Idag mina kära vänner har jag fått återuppleva mina minnen till varför jag är rädd för tandläkaren.
När jag var liten ca 6 år så skulle jag och min mor fara till tandläken för att planerade att dra loss en tand från min lilla söta mun, jag tänkte ju självklart inte så mycket på de då, jag menar en tand? so what, de klarar man ju sig utan plus jag skulle ju få en slant av tandfen också så vad kan vara skadan i det?.

Så vi var där på kliniken och väntade på att de skulle bli min tur, de blev min tur, och dem sövde ner mig.
Ja självklart minns jag ju inte vad sm hände under tiden jag sov men när jag vakna minna jag att jag låg i en sjukhus säng och ingen var i närheten, jag klev ur sängen helt förvirrad över var jag var någonsstans, men så kommer mamma rusandes (hon var bara på toaletten) Hon förklarade att dem hade sövt mig osv men de jag inte var beredd på var att dem hade dragit ut åtta tänder.

Dem hade inte frågat om lov, utan dem hade handlat på eget behag och jag var där utan tänder.
veckorna där på så fick jag bara äta krossade bannaner typ (usch) och sen med tiden växte dem ju ut.
men mina nya tänder fick ingen struktur, en del fick ingen plats för att ta sig fram...

Så jag fick en tandställning, ni vet en sån där som man tar loss när man äter men har på hela tiden annars.
Ja, och med tiden skulle ju tänderna bli bra.....men icket sa nicke när jag komm tillbaka till tandläkaren efter en halv eviget med den saken säger dem: Den har inte gjort någon skillnad du hade aldrig behövt den.
Resultatet: en oglad Fanny

Något år senare ger dem mig en ny tandställning en sån här hjälm/metall sak som är med i skräckfilmer typ.

Och den var bara plågsamm den gjorde ont och jag avskydde den och vad hände något år senare? den hjälpte knappt.

så i sjuan tror jag de var säger dem åt mig att jag ska få fast tandställning och jag som har en lite pessimistisk syn på deras beslut undrar ju om de kommer göra nån skillnad.
Men åren går och jag får inte höra någonting om någon jäkla tandställning fören jag börjar på gymnasiet.
När jag börjar tredje året på gymnasiet ska jag få tandställning, dem kunde inte ha get mig den då under grundskolan? nej tydligen inte. så jag har gått igenom mitt 18 åriga liv med regulära tandläkar besök och de har inte hjälp ett dugg känns det som.
Iallafall blev påmind om varför jag ogillar dem så mycket idag på grund av mitt besök idag.
Anledningarna till det är:

1. för mina tänder gör dem saker endast värre

2.Lamporna, mina ögon tål verkligen inte det starka ljuset, jag måste ligga där och blunda.

3. Dagens tandläkare hade en ett tonfall som man pratar med barn "men vad duktig du är", känndes väldigt obehagligt.

 

4. När dem är så där otroligt nära ansiktet.

 

5. Idag så råkades dem förstöra en pulpa åder? eller något liknande och hon sa "Fanny, vi har kommit för nära pulpa (nånting) och de blöder nu i din mun (jag ligger där i panik) men det är inge farligt, vi ska lägga ett förband på det så de inte blöder så mycket, ok?"
Sen känner jag att något rinner ner från kinden och jag som ligger där helt panikslagen (förstog inte riktigt vad hon sa) tror det är blod, det var säkert vatten men vem vet.
sen frågar hon mig om jag haft promblem med den förr
Jag: nej? (visste inte ens de fanns)
Hon: jaha, nämen prognosen ser bra ut för att du är ung men om den inte läks så måste vi göra rotfyllning.

6. och sisst men inte minst så började jag grina den här gången, vet ni hur skämmigt det är att vara arton år och grina hos tansläkaren? fy.

 

Nu påstår jag inte att alla tandläkare är hemska för jag gillar faktiskt mina ordinarie tandläkare (inte de jag hade idag dvs) Jag kaller dem piff & puff, den ena är jätte gullig och pratglad och allmänt glad, lite klantg, små rolig och älskvärd <3 den andra är lite surare, proffsigare och petigare men tillsamans är dem perfekta <3

ja iallfall så efter tandläkaren så lekte jag Tomte mor och bakade pepparkakor <3
sen kom johanna och vi skvallrade som de tanter vi är och nu så ska jag se film svejs.