Skrev inget inlägg igår och idag ska ni få veta varför.
Igår när jag var påväg hem till byn så såg jag och en gammal klasskompis på creepypastas och den här var "Drowning Ben" den var sjukt obehaglig och man fick den där känslan av skräck i hela kroppen. samtidigt fick jag medelanden av två kompisar i en gruppchatt men jag orkade inte kolla så jag bara kryssade bort chatt bubblan och fortsatte kolla på videon åsså sen typ en kvart senare kanske så sa dem i videon repliker som "you shouldnt have done that" och "you've met with a terrible fate haven't you?" och sen fryser sig videon och man kan inte ladda den och jag blev typ ledsen bara kom igen så där nära slutet? men jag gav upp och kollade chatten jag hade dissat tidigare.

Och då ser jag att en av mina vänner skrivit "jag hoppas ni finner lyckan", min hjärna typ sprängs och jag undrar vad hon menar med det, så jag scrollar upp och ser medelanden som "Jag orkar inte längre" "jag ska ta livet av mig" och vid det här laget får jag panik, allt typ stannar samtidigt går allting på super speed. Tankarna far runt bara vad kan jag göra? Är videon cursed? jag har inget körkort så jag kan inte åka till henne! hon är ensam!  vet jag nån i närheten? vad fan kan jag göra? och sen så känner man  sig så otroligt maktlös.
Jag och min andra vän skriver med varandra försöker lista ut vad hennes mammas nummer är, om man ska ringa 112 osv osv samtidigt som vi förösker få kontakt med henne (hon hade slutat svara), tillslut när jag ringer märker jag att det är upptaget och jag tänker okej bra hon lever fortfarande åsså ber jag till typ Gud Buddah och Allah att den hon pratar med pratar henne ur detta. Jag hoppar av bussen hos kompisen som också vet om det här och hon bujder på te och vi sitter och pratar, hoppas, och väntar. Tillslut iallfall senare på kvällen skriver hon att hon ska bli inlagd på sjukhuset och att allt säkert blir bra.
Jag och min kompis pustar ut, hon lever, hon ska få hjälp och nu finns de inget mer att göra.
Men vi fortsätter i vårat chock tillstånd att prata "reflektera" över de som hänt och vi båda sa, att om de hade slutat på de otänkbara sättet så hade vi båda känt oss skuldsatta, jag tex hade kännt skuld att jag inte hade kollat chatten tidigare och kunnat hjälpa henne och fler anledningar. 
Man hade hittat så otroligt många sätt att säga att "det är mitt fel" "om jag hade gjort så istället kanske hon hade varit här" osv osv
Jag är iallfall glad att hon lever.
Jag skriver inga namn för att det inte är min historia att dela med mig, och jag hade aldrig skrivit det här om jag hade delat bloggen bland mina vänner eller på fb.
Alla ni (om någon) läser min blogg så är ni främlingar, och ni kan ta del av det här.
Lycka till adjö.